Det började klia något otroligt i mina fingrar idag. Inte bara lite, så man kan ignorera det utan så mycket så att händerna höll på att explodera på mig. Det är inte lätt då, att strunta i de där två stumparna som hänger längst ner på sina armar, nej, då får man helt enkelt göra som de säger. 

 

Sagt och gjort. En kamera letades fram, lagom dammig. Batteriet sattes på laddning för att orka med i några minuter. Men sen kom det stora problemet. Minneskort. Det är inte så att jag har ont om minneskort egentligen, bara att Josefin har alla hemma hos sig. Frustrationen steg då lite lätt och panikartat rusar jag in i lillasysters rum för att se om hon möjligtvis skulle kunna ha ett minneskort, jodå, det hade hon och en lättnadens suck spred sig i vårt lilla hus. 

 

Sen var det bara att rigga stativ och ljus och allt annat viktigt. Efter det var det bara att köra. Och det gick faktiskt rätt bra, förutom att kameran dog efter tio minuter och inställningarna inte blev helt rätt och att jag var lite ringrostig, här kommer i alla fall resultatet!

 

 

 

 

 

 

 

 

Ögongodis är ett konstigt ord tycker jag. Liksom, godis för ögonen... Innebär det att man ska stoppa in två lagom stora, och goda, godisar i ögonen. Eller är det kanske godis som man bara får titta på men inte smaka. För i sådana fall så tycker jag väldigt mycket mer om vanligt godis. Nej ögongodis är helt enkelt fina saker, har jag kommit fram till. Och jag gillar fina saker, speciellt fina godisbitar som man både får titta på OCH äta. Här kommer lite av mitt ögongodis från i påskas och fram till idag för tio minuter sen!

 

Nu, nu, nu, känner jag att det släpper. Äntligen så tittar solen fram över hustaken och sprider glädje över alla människorna. Äntligen så kan man gå ut i skinnjacka utan att frysa ihjäl. Äntligen så kan man springa runt och fota en massor och bli betraktad som en tönt. Men jag är bara glad, kära vår, du är mer än välkommen hit till oss! 

 

I brist på min systemkamera så fotade jag lite med min mobil idag. Inte samma kvalite, men bra ljus finns det faktiskt inte hur mycket som helst av. Oj, oj, oj vad det killade i mina kamerafingrar när jag var på väg hem från simhallen idag, underbart! Har haft ungefär 0 inspiration under hela vintern, men kanske släpper det också nu, man kan ju alltid hoppas!